torsdag 10 februari 2011

Minus psyke och en oförskämd yogamatta


Denna veckan har jag haft extremt svårt att komma upp ur sängen. Det är i och för sig inte hela sanningen, då jag faktiskt stiger upp och gör i ordning välling och sätter på barnkanalen när lillan vaknar, vilket hon har gjort vid sju tiden ungefär varje morgon. Ibland så kan jag tvinga mig själv att fortsätta vara uppe och göra frukost till mig själv också, men denna vecka har jag längtat tillbaka till sängen och så fort vällingen är serverad och tvn är påslagen har jag slängt mig ner i den sköna sköna sängen igen, sen har det varit helt omöjligt att kliva upp i tid för att hinna till dagis till kl. 9

Kl. 09.00
"Hej! Det är Aliyas mamma Therese"
"Hej!"
"Jo, vi är lite sena idag... igen, ska ni göra något speciellt på förmiddagen?"
"Nej, vi är inne eller så leker vi på gula lekan (lekplatsen vid dagis) så det är ingen brådska"
"Vad bra! Men då kommer vi om ca 30 min! Hej då!"
"Hej då!"

30-40 min senare kliver vi in på dagis. Idag så kände jag mig i alla fall tvungen att avslöja att det faktiskt inte är Aliyas fel att vi blir sena utan att det alltid är den sömnsjuka mammans fel. Som tur är så har dom samling sent och Aliya har hunnit med samlingen hela veckan trots sen ankomst. =)

Min superduper morgonpigga man brukar håna mig för att jag är så trött på morgonen och idag fick jag höra att jag hade minus psyke. Jag förstod ju genast att det inte var något positivt och dessutom att det var någon slags sportrelaterad benämning. Precis som jag misstänkte så betyder det kort och gott att jag har svag karaktär när det kommer till att kliva upp på morgonen. Men jag älskar att sova, speciellt på morgonen ;)




På eftermiddagen ganska precis innan jag tänkte gå och laga lite middag så får Greger för sig att han ska göra lite sit-ups och då är jag inte sen att hänga på. Varsin yogamatta slängdes ut på vardagsrumsgolvet, Gregers tröja åkte av och shortsen på och sen började vi magträningen.
Jag gjorde kanske en eller två sit-ups innan jag var tvungen att pausa, men inte för att jag var trött utan för att jag gapskrattade. Det hördes nämligen suspekta ljud från den andra yogamattan varje gång Greger reste på sig.
Jag var tvungen att filma lite och nu, syrran, om du ligger i sängen med I-phonen så får du kolla in filmen senare ;)




Han tränade på som om han inte hörde dom mycket komiska ljuden och Aliya gladde sig bara, men efter högljudda protester från min sida så åkte t-shirten i alla fall på och jag kunde fortsätta min magträning i lugn och ro. Efter att jag gett upp och gått in i köket för att laga middagen så hörde jag Aliya säga till Greger: "nu kan du ta av dig tröjan igen" och efter ett tag så var dom höga pruttljuden tillbaka. =)


7 kommentarer:

  1. Hahahaha! =D

    Man kan få rätt mycket magträning av att skratta också! =)

    SvaraRadera
  2. Jo kan ju bli rejäl träningsvärk av det också! ;)

    SvaraRadera
  3. Vilken söt bild på dig och Aliya när hon var liten! =)

    SvaraRadera
  4. Moahahaha, fatta att han gick med på att du filmade! =)

    SvaraRadera
  5. Jadå! =D Hihi! Jag skrattade gott och gör fortfarande när jag tänker på det! =)))

    SvaraRadera
  6. Jen! Dt var sista gången med hemmaträning, att ha en helhysteriskt fnittrande kvinna som träningspartner ger inte motivation nog;)

    SvaraRadera
  7. Vaddåååå???!!! Det var ju mattans fel!!!

    SvaraRadera