Vi har haft alla barnen hemma sedan fredag kväll, vilket är både mysigt, skoj och utmanande. Idag fick jag prova på att vara tvåbarns mamma då Greger jobbade och Miranda såg matchen.
Dagen började med att Greger tog en löprunda i parken och barnen såg på morgon-tv medan den trötta mamman sov vidare. Efter en mysig gemensam frukost så skulle vi skynda till affären där lördagsgodis skulle inhandlas. Jag skulle jobba och plötsligt blev klockan mycket och jag kände att jag behövde kissa varpå jag öppnade toalocket, men samtidigt kom jag också på att jag behövde en snodd att sätta upp håret med, (Snoddarna finns i en skål högt upp i badrumsskåpet) så jag tar sats och kliver rakt ner i toaletten! Detta hade ju kunnat sluta med ett par blöta strumpor och byxor och lite röda kinder av skäms för att ha klivit ner i toan, men jag slår i toakanten med smalbenet så att det känns som om underbenet ska gå av. Aliya blir rädd och börjar gråta. Det gör så ont att jag har svårt att komma ur toaletten och när jag väl fått upp benet och kan ta av mig byxorna (fick hjälp av Greger) så ser man tydligt att jag fått ett litet skrapsår. Inte alls det köttsår som det känns som. Vi kommer efter mycket ojjande från min sida iväg till affären och jag hinner till jobbet i tid också, min krigsskada är nu omplåstrad och kan misstas för ett olycksfall med rakhyveln. (Ingen förutom dom närmsta vet ju att jag aldrig rakar mina ben) På väg till affären konstaterar jag att om jag hade varit fotbollsspelare så hade dom fått bära ut mig på bår!
När jag kommer hem från jobbet har Greger hunnit gå iväg till sitt jobb och snart ska Miranda iväg för att titta på matchen så jag är ensam med dom minsta. Det var en jättefin dag idag så trots att dom redan varit på lekplatsen när jag jobbade så föreslår jag att vi skulle gå ut. Jag får tvinga upp två slöa tjejer från Charlie och Lola genom att locka med fika och sen beger vi oss ut.
Jag har ju som bekant bara ett barn och har aldrig behövt ta itu med kivande syskon. Det är också väldigt sällan som vi leker med andra barn så jag har varit helt befriad från all dramatik som kan uppstå barn emellan, fram tills nu... På lekplatsen så gungar dom tillsammans på en specialgunga som man ska sitta två på och jag puttar på. Gungan var lite instabil och med relativt hög fart så trillar Aliya ner i mitten. Hon slår sig inte, men blir rädd och säger att det var Kiras fel. Kira blir också ledsen och springer och gömmer sig. Efter lite medlande så blir dom sams igen, men humöret är inte på topp. Jag föreslår att vi går och fikar och håller en sur tjej i varje hand. Ja det här var ju muntert tänker jag, men dom glömmer nog bort allt snart. Aliya vill fika på fiket bredvid dagis, som i och för sig inte är så långt bort och dessutom mysigt, men just nu känns den sträckan övermäktig så jag föreslår ett annat fik som ligger runt hörnet. Aliya följer motvilligt med. Vi fikar och allt är frid och fröjd, förutom lite smågnabb. "Varför är hon sur på mig"? "Jag är inte sur på dig! Varför säger hon så??..."
Efter fikan så kommer jag ihåg att jag glömt köpa bananer till våran frukost smoothie så vi beger oss till lilla affären runt hörnet. Jag är rätt trött och längtar hem, eller rättare sagt, jag längtar efter att Greger ska kommer hem... Väl i affären så märker jag att Kira vill fråga något, jag hör: "men Aliya fråga henne nu!" Tillslut frågar jag Kira vad det är dom vill fråga och då säger hon "Aliya ville fråga om vi fick åka bilen och motorcykeln?" =) (Vid ingången) Jag visste att jag hade en tia så jag sa ja och gick och växlade tian, det kostar 5 kr st. Sen fortsätter vi handla och efter ett tag vill dom åka en gång till, varpå jag sa nej och då föreslog dom att dom skulle åka bilen tillsammans och det var inget tjat så jag sa ja. När jag stuvat in båda tjejerna i bilen (fick pussla lite) och dom åkt färdigt tittar Kira rakt fram där det finns massa 10kr maskiner med krims-krams och utbrister: "Nej!!! Jag ångrar att jag åkte bilen jag skulle hellre vilja ha en Barbapappa!!!" Och nu får Aliya också syn på Barbapappa leksakerna och tjuter hon också, men nu har den generösa mamman fått nog, fast jag är inte arg, men jag hör bara en massa tjat och då stängs min annars så lättöppnade plånbok och jag släpar med mig Aliya som tjuter Barbapappa!! och Kira som surar och går 5 meter bakom hela vägen hem. När vi kommit innanför dörren säger Aliya: "Nu är jag trött på dig mamma!!" Jag tänker i mitt stilla sinne att hon nog inte kan vara lika trött som jag är, så Kira och Aliya går in på Aliyas rum och jag in i köket. Men barn är aldrig långsinta så vi behöver bara några minuter på var sitt håll innan humöret åter är på topp på alla håll.
Till middag så blev det fransk köttgryta, vilket var smarrigt, men under middagen så känner jag att jag fick en liten låsning i ryggen och när jag ska gå och lägga mig så har den lilla låsningen i ryggen blivit ett rejält ryggskott. Jag kan inte ta mig någonstans utan Greger får släpa mig till sängen och när jag 30 min senare måste gå på toa så får han släpa mig dit och tillbaka. Ytterligare ca en halv timme senare hör jag Aliya hosta och bestämmer att hon ska ha honungsvatten så jag tvingar upp Greger, men hon slutar hosta så han får gå och lägga sig igen. Vi lyckas somna om, men nu har jag vaknat igen och känner mig klarvaken så jag bestämde mig för att blogga lite. ;) Tyvärr lyckades jag väcka den extremt lättväckta Greger, igen, när jag skulle hämta min telefon som låg bredvid sängen... Jag hoppas att han lyckades somna om, för tredje gången...
Men den här gången lyckades jag faktiskt släpa mig ur sängen själv så förhoppningsvis så är det bättre imorgon. Det drar riktigt mycket i ryggen så jag sitter som ett tänt ljus och försöker att inte ta för djupa andetag, får se hur jag löser att undervisa i morgon...
Lite filmsnuttar från dagens aktiviteter.
