fredag 28 januari 2011

BVC

Idag var det dags för 4-års besök på BVC. Redan innan vi gick dit förberedde jag mig på att vara trevlig, vilket i vanliga fall inte krävs någon förberedelse. Aliyas BVC sköterska är nämligen väldigt trevlig, så trevlig att man vill bli otrevlig tillbaka... Med huvudet på sned, uppdragna ögonbryn och med vän röst så tar hon emot, spelar ingen roll om hon pratar med den vuxna eller den lilla, rösten är alltid ljuv och med fallande ton i slutet av meningen.

Efter lite kort utfrågning av BVC-sköterskan om Aliya trivdes på dagis och vad hennes kompisar hette så vägdes och mättes hon, 15,9 kg och 102 cm lång. Sedan balanserade Aliya fint på den gulsvarta randen på golvet och sen var det dags att visa kunskaper i finmotorik.
Aliya ritade en gubbe (mig), skrev sitt namn och klippte itu ett papper, allt enligt order (utom namnet, tänkte hon kunde briljera lite, men då hon skrev baklänges och spegelvände L:et blev effekten inte lika stor som jag hade tänkt mig. Ja, det märktes ju naturligtvis inte på den övertrevliga sköterskan som oh-ade och ah-ade, utan det var bara jag som blev lagom imponerad ;)) Dessutom kunde hon räkna dom uppradade kritorna och namnge färgerna, så då var det bara syntest kvar. Aliya fortsatte att briljera genom att känna igen bokstäverna H T O och V som stod om vart annat på tavlan. Synen på båda ögonen tillsammans var perfekt, likaså höger öga, men på vänster öga blev Aliya lite osäker och ville slita bort min hand som jag hade över det högra ögat. BVC sköterskan tyckte ändå att hon fick godkänt och sa att det blir nytt syntest om ett år och om man då tycker att det behövs så går man vidare med det då.
Efter 25 minuter kunde vi gå därifrån och konstatera att hon fungerar som hon ska, vilket jag ju redan visste. ;) BVC sköterskan ojjade sig över hur snabbt allt hade gått och jag funderade på att fråga hur lång tid hon hade satt undan till detta besök, men beslutade mig snabbt för att inte bege mig in i ännu en diskussion där vi båda log ikapp med huvudet på sned och uppdragna ögonbryn, så vi tackade för oss och gick.


3 kommentarer:

  1. Hahaha! Ja, ibland kommer man på sig själv med ett fånigt lite påklistrat leende på läpparna, inte sällan med huvudet lätt på sne. Dock hoppas jag att ögonbrynen stannar kvar i normalläge, för man måste ju verkligen anstränga sig om man ska dra upp dom samtidigt som man ler ansträngt... (Testade nu och det kändes inte helt bra)

    Söta lilla Aliya, ett sånt mönsterbarn! Jaa, det där 4-årsbesöket var ju ganska precis helt tvärt om, jämfört med Olivers 4-årskontroll. Då är både barnens förmågor och BVC-sköterskornas bemötande inkluderat.

    SvaraRadera
  2. Hahahaha! Du testade i alla fall! =D

    SvaraRadera
  3. Jaa, jo jag blev tvungen att känna hur det kändes liksom =)

    SvaraRadera